Haglund arkitektur Blogg

Haglund arkitektur Blogg

Samtidigt på arkitektkontoret...

Högt och lågt. Inspiration, tankar och vad som händer i aktuella projekt just nu.

Tankar från en cykelmarodör

ArkitekturPosted by Joakim Haglund 07 Jun, 2011 08:51

Följane text, i en hårt editerad version, publicerades i GP 7 juni 2011.


Fotgängare och bilförare brukar på insändarsidorna framhålla att cyklister kommer från ingenstans, håller en svindlande hastighet och verkar följa sina egna trafikregler. Förutom att det första påståendet faller på sin egen orimlighet skulle jag, som cykelpendlare året runt, vilja påstå att cyklister i de allra flesta fall beter sig högst beräkneligt. Vi kommer längs cykelbanorna och håller ungefär samma jämna hastighet hela tiden. Det märkliga är att bilister och fotgängare ofta blir så genuint förvånade när man gör just detta. Inte hade de kunnat ana att det just då skulle komma en cyklist på cykelbanan i cykelfart? Om ni bara börjar observera var det går cykelbanor tror jag tillvaron skulle börja te sig mycket mindre förvirrande för er.


Angående trafikregler så följer vi samma regler som alla andra. T.ex. att man har förkörsrätt i sitt eget körfält, d.v.s. cykelbanan. Fotgängare kan, precis som på bilvägar, inte räkna med att kunna gå i eller korsa vägen utan att se sig för. Bilister som svänger över cykelkörfält skall lämna väg. Det är inte ok att stanna på cykelkörfältet och blockera trafiken i väntan på att ljuset ska slå om. Det finns en blockerinsregel och den gäller hela korsningen, inklusive cykelkörfälten. Visst finns det en del yra cyklister, speciellt de första fina vårdagarna, men det gäller alla trafikslag. Med utökad information skulle man kunna reducera problemet genom att påminna folk om trafikreglerna och öka förståelsen för andras perspektiv i trafiken, i alla läger.


Det finns dessutom en del problem på systemnivå som kan avhjälpas. Den ström av cyklister jag dagligen möter är inga barn eller söndagsflanörer utan fokuserade och målinriktade trafikanter, som beteendemässigt har mycket mer gemensamt med bilförare än fotgängare. Cykeltrafikens flöden måste ges samma dignitet som biltrafikens flöden i stads- och trafikplaneringen, med intuitiv tydlighet, konsekvens, bra flyt och friktionsfrihet som riktmärken. Otydliga, abrupt försvinnande eller sidbytande cykelbanor måste åtgärdas. Gångtrafik behöver tydligare avgränsas från cykeltrafik, och övergångsställen behövs över cykelbanorna. Att som idag vid Nya Allén ha korsning mellan cyklister och fotgängare innan ljussignalen leder kanske inte till några dödsolyckor, men skapar ett dagligt och onödigt irritationsmoment. Hajtänder vid cykelöverfarterna kan tydligt visa vem som har väjningsplikt, och svängande bilar behöver separeras från korsande cyklar i ljussignalernas sekvenser. Cykeltrafiken skulle i högre utsträckning kunna integreras med biltrafiken i korsningar, istället för att komma som en ytterligare konfliktpunkt på väg ut ur korsningen. I gatumiljö i skulle cykeltrafiken gott kunna förläggas ute i gatan, men gärna med egna körfält. Att ha den på trottoaren som på t.ex. Linnégatan är som att be om konflikter och olyckor.


Med mer förståelse, hänsyn och fysiska åtgärder har Göteborg förutsättning att bli en fantastisk stad för såväl cyklister, fotgängare som bilister.

  • Comments(7)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Rolf Broberg 21 Jun, 2011 15:43

Även jag vill tacka Göran för en intressant insändare. Cyklistens ställning mellan bilist och fotgängare är lurig. Är hon en sorts fotgängare som borde förskonas från regler nästan lika mycket som de, men som rör sig störande fort? Eller är hon mer som en liten, långsam och ibland outbildad bilist?

I flera decennier har det i Sverige byggts enligt tanken att cykeln mest hör ihop med de gående. Hur har detta avståndstagande från biltrafiken påverkat den allmänna uppfattningen om cykeln som fordon och dess behov av regler? Och har ställningstagandet varit bra eller dåligt för relationen cyklist - gående? Vore det bättre att alltid cykla med bilarna? Jag vet inte, men Göteborg kan knappast kasta alla investeringar och byta fot nu. Vi måste ta vara på fördelarna med det trafiksystem vi har och angripa nackdelarna.

I det ljuset ser jag dina frågor om cykelbanor i avvikande färg, oklara markeringar och lagarnas relevans för cyklister.

Jag gillar Joakims grundtanke att vi har tre slags trafikstråk (bil/cykel/gång) snarare än tre slags trafikanter. Man borde i princip vara välkommen på alla om man får plats och uppträder med hänsyn till den trafik som stråket är avsett för. En cyklist är t.ex. gäst på gångbanan och en gående är gäst på cykelbanan. Man får gå hur många som helst i bredd på cykel- eller bilvägen, men då måste man ha sådan koll framåt och bakåt så att man på eget initiativ och i god tid kan gå åt sidan. I praktiken betyder det nog att varken gående eller cyklister nånsin kan färdas i bredd när de är gäster på andras stråk. Precis som Göran påpekar, förutsätter all ordnad trafik att man alltid vet vad en bana är till för. Görans "Så länge trafikanter blir överraskade i trafiken är det något fel" är kärnfullt och gäller både utformning och beteende!

/Roffe

Posted by Rolf Broberg 21 Jun, 2011 14:21

Angående "vänlig polis":

I forumdiskussioner, insändare och uttalanden i tv framställs cyklister och gående ofta som två oförsonliga grupper som föraktar varandra. En sådan polarisering skapar dåliga attityder och försvårar ett gott samarbete. Där tror jag att cykling förlorar mer goodwill än gång, eftersom gång upplevs som en grundläggande mänsklig rättighet.

Självklart måste dålig utformning av trafikrummet förbättras. Det är svårt att få folk att ta gång- och cykeltrafiken på allvar om utformningen inte gör det. Men vi har problem även där utformningen är god. Allt hänger inte på den, en del beror på oss själva. Frågan är hur vi kommer åt den biten. Det kan säkert finnas bättre förslag än de "ögon" som jag kastade fram.

Skatteverkets rapport 2005:1 "Rätt från början - forskning och strategier" tycker jag är intressant även för trafikområdet. Läs gärna sammanfattningen på sid 6. Där står en del om människors beteende, socialt tryck, betydelsen av kontroll, förtroende, respekt mm. Den finns på http://www.skatteverket.se/download/18.612143fd10702ea567b80002571/rapport200501.pdf .

/Roffe

Posted by Joakim Haglund 18 Jun, 2011 00:30

Replik på min insändare, publicerad i GP, med följande mailkonversation:


Cyklisterna behöver en egen stopplinje


Till Joakim Haglunds observationer av de missförstådda cyklisterna (6/6) kan läggas följande angelägna frågor:

1) Varför är inte cykelbanor markerade med en avvikande färg? (Nu är det ibland omöjligt att avgöra vad som är gångbana resp cykelbana.)

2) Varför blir cykelbanan i Vasagatans allé plötsligt mycket bredare mellan Valand och Heden? (Det måste finnas en annan anledning än misstanken att gångtrafikanter ska utgöra en fartbegränsande faktor.)

3) Varför är det en ring markerad med gatsten i ytterkanten av rondellen vid Hvidfeldsplatsen? (Den uppfattas av många som en sorts cykelbana.)

4) Varför inte göra om alla enkelriktade gator till motortrafik förbjuden, så att cyklister kan köra i båda riktningarna? (Cykeltrafiken behöver inte regleras på samma sätt som bilarna.)

5) Varför tycker polisen att det är så viktigt att cyklar kör som bilar?

I en GP-artikel 10/1 2009 säger cykelpolisen Thomas Åsenlöf

– Jag kan se på 200 meters avstånd om någon är på väg att cykla mot rött. De tittar på trafiken istället för rödljusen.

DE TITTAR PÅ TRAFIKEN ISTÄLLET FÖR RÖDLJUSEN.

Mer än hälften av alla trafikolyckor sker på övergångsställen, när folk går mot grönt ljus, därför att de tittar på ljusen istället för trafiken.

I en krönika i Dagens Nyheter den 24 maj 2006 skriver Ulrika By med anledning av att cyklisterna i Stockholm ökat med 100% sedan 90-talet:

“I dag cyklar närmare 120 000 människor omkring i stan - utan att olyckorna ökat, tvärtom har de minskat. ... De fem som har förolyckats de senaste åren har kört mot grön ljus och blivit påkörda av lastbilar som gjort högersvängar. Krasst sett: hade de kört mot rött skulle de ha överlevt.”

Som en konsekvens har man i Stockholm försökt göra det säkrare för cyklister genom att ge dem en egen stopplinje, efter övergångsstället, ända framme vid den korsande vägen, så att de tydligt syns av bilisterna bakom. Det sägs att det ska genomföras i Göteborg också. När då?

- Göran Bjelkendal


Hej Göran


Tack för din replik på min insändare. Väl skrivet och intressanta fakta du presenterar. Jag upplever också att de besvärligaste trafiksituationerna uppstår när man faktiskt följer reglerna och agerar som trafiksystemet antyder att man ska. Problemet ligger dock på systemet, inte på det faktum att man följer regler. Bilister svär över cyklister för att utformningen sänder dubbla budskap och att cykelbanorna inte samverkar med biltrafiken på ett systematiskt och konsekvent sätt. Att köra mot rött för att undvika olyckor är inte ett gott råd, och så tror jag inte att du menar heller.

Du antyder dock att du tycker att cyklister inte ska behöva följa de regler som bilister följer, men här håller jag inte med dig. Jag tror snarare att problemet ligger i att cyklister i för låg utsträckning jämställs med bilister i trafiken. Cyklar är fordon och bör snarare behandlas som en liten bil än en snabb fotgängare i regler och trafikplanering.

Detta hindrar inte att man ändå har specialregler och speciell infrastruktur för cyklar. På en enkelriktad gata kan man ha, och har ibland, en motriktad cykelbana. Det finns även förslag på att enkelriktning generellt inte ska gälla för cyklar.

Jag tycker heller inte att det är självklart att cyklister alltid ska ha företräde för bilar. Störst går först är också en bra regel, och den som man ändå i ett skarpt läge som cyklist handlar efter. Det viktiga är att alla känner till och följer samma regler, och att den fysiska utformningen sänder samma signaler. I en okomplicerad ljusreglerad korsning skulle man kunna ta bort ljussignalerna för cyklar och istället sätta dit hajtänder. Cyklar får då ta sig över i de naturliga mellanrum som uppstår. Jag tror att man då skulle komma både snabbare och säkrare över vägen, utan att behöva bryta mot några trafikregler.

- Joakim Haglund


Joakim

Tack för dina kommentarer. Du har kanske hört på nyheterna i dag att politiker i Stockholm har föreslagit att det ska bli tillåtet för cyklister att köra emot enkelriktning och rött ljus. Det är logiskt. En av motiveringarna är att cyklister måste skapa sina egna lagar och rutiner därför att de existerande inte stämmer med deras verklighet, varför ska man behöva cykla runt tre kvarter, bara för att det finns behov av att reglera biltrafiken. Straffpåföljden för att gå mot rött ljus togs ju bort när det visade sig att mer än hälften av alla trafikolyckor hände när folk gick över mot grönt ljus.

Och för en tid sedan kom Trafikverket med ett meddelande om att övergångsställen borde tas bort av säkerhetsskäl. En kommun i Västra Götaland gjorde det redan samma dag.

Utformningen av trafikbestämmelserna kan inte utgå ifrån de som kör för fort eller vårdslöst. Det kommer alltid att finnas några sådana.

Jag tror att det kommer att bli mer konsekvent och säkrare om definitionen av cykel ändras, så att den inte längre är ett fordon. Det blir alltmer integrering mellan cyklister och fotgängare, på gårdsgator, delade banor etc. Så därför blir det mer och mer omotiverat att man inte kan köra på andra ställen, som trottoarer (det är tillåtet i Norge). Det handlar om att anpassa hastigheten efter omständigheten (i Tyskland finns det en sådan skylt för cyklister där ingen särskild bana är markerad på torg el likn)

Det finns mer och mer en vaghet i trafiken. Förr i tiden var en gata en gata och en trottoar en trottoar. Nu vet man inte riktigt vad som gäller. Det är inte lätt att lämna företräde för cyklister på gångbanor när de inte ens går att se säkert var det är cykelbana och när man inte vet att det inte är tillåtet att gå på, barnvagnsföräldrar ser det som en rättighet, särskilt om trottoaren är smal och gatstensbelagd. Sedan det blev lag på att stanna vid övergångsställen tror många gående att de har rätt att gå före överallt och bilisterna är osäkra på vad som gäller, så de stannar t o m när gående har rött. Som sagt, vagt är inte bra.

Den mest idiotiska skylten "För din egen säkerhet, led cykeln", jag vet inte om man menar att det alltid är säkert att leda den. Sedan ett år tillbaka kommer det upp en skog av skyltar och hinder, så fort något ska göras på gång eller cykelbana eller intill. Det är någon på Trafikkontoret som har tänkt ut det och resultatet är ofta trafikfarligt, med cyklister och gående som trängs i skogen om det lilla utrymmet som är kvar. Syften är tydligen att hindra cyklisterna från att köra på arbetarna, vilket väl är gott. Men de som kör för fort tycker bara det är roligt med lite hinderkörning

Den enda skillnaden mellan att leda cykeln och sitta på den är just det, för cyklisten. För omgivningen är det ingen skillnad, under förutsättning att cyklisten anpassar sig efter omständigheterna. För en ohyffsad människa har den ingen betydelse om han sitter eller leder.

- Göran


Hej Göran

Det är intressant det du säger och det låter till viss del rimligt. Som oskyddad trafikant är det i mitt eget intresse att ta mig fram på ett för mig säkert sätt och inte förvänta mig att någon annan stannar för mig. Belöningen kan vara att jag, då jag anser det säkert, får köra mot rött och enkelriktat osv. De regler du regogör för skulle säkert minska antalet olyckor mellan bilar och cyklar, och göra situationen mellan dessa trafikslag tydligare. Man kan ju fortfarande ha ljusreglerade cykelöverfarter och övergångsställen med knapp vid platser med tät biltrafik för att man ska kunna komma över vägen.

Det finns dock ett annat problem och det är framkomligheten. Här är det fotgängare som är mest besvärliga för cyklister. Som cykelpendlare har jag ingen lust att kryssa fram mellan fotgängare i låg fart på gårdsgator och trottoarer. Jag tycker att Göteborgs nät av cykelleder eller "cykelmotorvägar" på det hela taget är fantastiskt. Där gatorna är mindre kan jag gärna tänka mig att cykla bland bilarna för att komma snabbt fram. Hur ska jag då räknas? Som ett fordon eller ej?

Det som behövs är kanske att man slutar titta på trafikslag och börjar titta på särskilda stråk för olika rörelsebeteende. På gårdsgator, trottoarer och torg ska alla röra sig på fotgängares villkor, i bilvägen på bilars, och på cykelleden på cyklars. Det senare innebär att man inte ska gå i bredd eller virra runt på cykelbanan, men gärna får gå längs ena kanten. Här måste tydligheten till för att skilja på om de är en gångbana eller cykelbana, t.ex. med avvikande färgbeläggning. Korsningar kan i större utsträckning göras som torgkorsningar (shared space) där alla då får samsas på fotgängarens villkor.

Vi kanske är något på spåren här.

- Joakim


Joakim

Den här nyheten med cyklar och rött ljus har nått mig på en konstigt sätt. I går morse var det cyklar skulle få cykla mot rött ljus och enkelriktat. I går kväll var det bara vid högersväng och i GP först framgick det att det också skulle gälla bilar. Högersväng vid rött ljus lär vara tillåtet sedan länge i USA.

Det har jag alltid praktiserat. När jag kom hit för evigheter sedan cyklade jag söderut på Sprängkullsgatan och passerade T-korsningen vid Vasagatan. Det var rött ljus, men eftersom jag inte skulle korsa någon annans väg, så körde jag på, och blev stoppad av polis, som talade mig till rätta på det de plägar göra. Det här var långt innan det fanns cykelbanor.

Det är någonstans här problemet är. Polisen tänker inte så mycket, de går efter bestämmelserna, oavsett om de är rimliga eller inte. Det är förstås enklare så att behöva göra en bedömning, men jag undrar om de delar ut böter om man undlåter att göra stopptecken eller tecken för att svänga. Om polisen verkligen brydde sig om cyklisters säkerhet, så skulle de se till att gropar o likn blev reparerad omedelbart och sätt ut varningsskyltar under tiden. Eller mitt i natten, ingen annan trafik syns hitom horisonten. Stanna för rött ljus??

Det skulle nog bli kaos om det blev som jag först trodde, fritt fram för cyklister mot rött ljus, många korsningar är komplexa. Jag kör själv bara mot rött ljus på några få ställen, som jag känner väl, men jag kör alltid så långt fram det går och vidare så fort det blir rött för korsande, för att bilisterna bakom ska se mig. Konstigt blir vissa irriterande för att kör fram framför dem, när de egentligen borde bli glada för att de ser mig.

Egentligen en ökad synlighet man borde eftersträva. Tydliga cykelbanor, så att gångare har anledning att haja till när de kommer fram till den. Så länge trafikanter blir överraskade i trafiken är det något fel, och ingen annan kategori blir överraskad så ofta som fotgängare. Och när de blir skyller de i regel på de andra trafikanten, ofta cyklisten.

- Göran


Posted by Joakim Haglund 18 Jun, 2011 00:18

Hej igen Rolf.

Jo, jag tror att dina observationer i stort sett är korrekta, och många av de åtgärder du lyfter fram kan jag också hålla med om. Däremot tror jag inte på din idé om en vänlig polis som ska se när man gör fel. Jag avskyr när folk ska tala om för mig hur jag ska göra, och att försöka uppfostra sina medtrafikanter leder bara till att konflikten trappas upp. Jag vill ha en utformning och regler som är så tydliga och enkla att man inte ska behöva göra fel. Det är inget konstigt. Det funkar ju generellt bra bilar emellan. Det behövs bara att rätt personer lägger mer timmar och mer omsorg på att även få det att fungera för cyklister och fotgängare.

Posted by Rolf Broberg 11 Jun, 2011 16:42

Helt rätt att man måste se trafiken från alla trafikantgruppers synvinkel och att en person inte kan förknippas med bara ett färdsätt. Jag tror precis som du att vårt beteende påverkas av det färdsätt vi för tillfället använder.

== Gång ==
Att gå är något som till största delen sker omedvetet och lika automatiskt som vår andning. Vart vi ska gå är visserligen ett medvetet val, men vi placerar fötterna och styr vår väg utan att behöva tänka på det. Även om vi försöker fokusera gåendet, är medvetandet snart någon annan stans.

Vi kan vimla oss igenom en fullsmockad galleria utan att bry oss om dem som är bakom oss eller längre fram än en meter. Krockar är mycket sällsynta. Regler behövs inte. Sen kommer vi ut på en trottoar. Hur ska vi märka att där finns en cykelbana? Vi kan ju inte se skylten i ändan på kvarteret. Att en del av trottoaren kanske har annan beläggning påverkar oss inte heller. Det vimlar av betydelselösa beläggningar, och det finns ingen vedertagen cykelbeläggning som vi skulle kunna lära oss känna igen.

Ingen gående hindrar trafiken på cykelbanan med vilje, men när vi går har vi en trafikhorisont på kanske bara någon meter. När vi cyklar är den snarare 10 meter. På cykeln känner jag ofta att det är omöjligt att få ögonkontakt med gående i tid. Att vara ignorerad cyklist är inte så kul, och inte heller att vara överrumplad gående – en lose-lose-situation alltså. De gånger vi trots allt får kontakt och kan lösa en trafiksituation i ett ögonblicks samförstånd är underbara.

== Cykling ==
När vi cyklar har vi högre fart, längre bromssträcka och större vändradie. Här kommer stenåldershjärnans inbyggda spring-tänk väl till pass, och den ger oss en längre horisont framåt. Vi vill undvika kanter, bildörrar, spår, andra trafikanter och irrvägar som leder till trappor och andra oframkomligheter. Men bakåt har vi lika dålig koll som när vi går till fots. Vår gamla hjärna känner sällan behov av att titta bakåt, för den tror att allt upphinnande hörs. Vi lär oss visst aldrig att cyklar rör sig tyst. Gående blir ständigt upphunna av cyklar som de inte räknar med ska finnas på cykelbanan, men även cyklister kan plötsligt svänga utan att se sig om bakåt.

Cyklisters respekt för övergångsställen är i många fall dålig. Jag blir ofta omkörd när jag själv bromsar in min cykel för att släppa över gående. Piloter har två lägen – de taxar mycket långsamt på taxibanorna men ger fullt ös på startbanan. När vi cyklar borde vi också ha två lägen – ett extra hänsynsfullt och hjälpsamt på övergångsställen och gångfartsområden där vi får vistas på nåder, och ett mera målinriktat på de banor som är anlagda speciellt för cyklar.

Respekt för rödljus är ett annat vanligt diskussionsämne. Vid en undersökning var det 10% av cyklisterna som trotsade rödljuset. Dessa cyklister sticker ut och det blir lätt att "alla cyklister struntar i rött ljus". Men hela 72% av de gående trotsade samma röda ljus. Det väcker inte alls samma uppmärksamhet trots att det tar längre tid för gående att komma över en gata med mer än en fil. Personligen anser jag att rödljuspassage i en öde korsning inte är något problem. Det är mer hänsynsfullt än att trycka på knappen för att få grönt. Men många gående och cyklande verkar på fullaste allvar resonera "eftersom du har rött så kan jag gå/cykla nu, trots att jag också har rött". Vad händer om den andre tänker likadant?

== Bilkörning ==
När vi kör bil har vi ett dyrt fordon som tar stor plats, och vi är akustiskt avskärmade från omgivningen. Det gör oss mer benägna att inhämta information aktivt och att ha en lång trafikhorisont. Backspeglarna låter oss ha koll även bakåt utan ansträngning, och trafikskolan har tränat upp vår förmåga att använda dem automatiskt.

När jag cyklar, slås jag av att bilister ofta bjuder mig fri väg genom överfarter, bara jag fått ögonkontakt med dem. Då är en tackgest en god investering. Även gående som visar vad de vill tycker jag oftast blir väl bemötta. Däremot är många bilister dåliga på att planera så att de inte blir stående på övergångsställen och cykelöverfarter, vilket du också nämner. Det är som om vi per automatik bara följer efter så fort bilen framför rullar ett par meter. Är det inte pinsamt att sitta vid ratten med blockerade trafikanter precis utanför rutan och inse hur lite man tänkt? En del förare tittar glasartat rakt fram vid sådana tillfällen. Frågan är hur många gånger man behöver uppleva det innan man lärt sig. Några är fullt upptagna av sin mobil och märker över huvud taget aldrig att de blockerar andra.

== Slutsats ==
Forskarna säger att vår hjärna i stort sett fungerar likadant nu som på stenåldern. En del av våra nedärvda reaktionsmönster passar fortfarande utmärkt, medan annat skapar problem i det moderna samhället.

Den inbyggda aningslöshet vi har när vi går måste hanteras. Det behövs rejält med gångbanor och gångfartsområden där man kan gå på grönbete och få vara aningslös. Men man måste intuitivt känna när man lämnar ett sådant område så att man automatiskt kan koppla på trafikmedvetandet. Skyltar räcker inte. Gångfart börjar och gångfart slutar ser nästan identiska ut. När en gata korsar, kan bägge skyltarna stå 10 m efter varandra och det krävs koncentration för att reda ut vilken som är vilken. Skyltar på husväggar och stolpar ses sällan av gående som tittar mest neråt eller på andra. Cykelbanor på gångvägar kan vara väldigt diffust markerade. Det kanske duger för cyklister med 10 m trafikhorisont men inte för gående med 1 m horisont.

Den tydligaste separator vi har är nog rännstenen, men tre olika trafiknivåer leder till orimlig komplexitet i korsningar, inte minst för funktionshindrade och plogbilar. Cyklar i gatunivå är därför en bra idé. När jag som gående stiger ner på gatan så är jag medveten om det och har uppmärksamhet därefter. Troligen behövs även ett annat uttrycksmedel när man vill ha cykelbanor på gångnivån. Vilket uttrycksmedel man än väljer, måste det vara så enkelt och konsekvent så att vi kan lära oss känna igen det omedvetet. Minst lika viktigt, kanske viktigare, är att gående inte "tvingas" ta cykelbanan i brist på tilltalande alternativ.

Om du halkar på ett bananskal så ser du dig genast om. Har ingen sett något så har det inte hänt, men finns det publik så känner du dig obekväm. Jag tror att det måste finnas ögon som ser dig i trafiken för att du ska lämna din egocentriska bubbla och tänka lite större. Det är inte lyckat att den som blivit illa behandlad ute på gatan själv ska behöva lära den andre vad denne gjort för fel. Det behövs en kunnig och vänlig tredje part, kanske en cyklande polis. De måste vara så många så att de syns dagligen och kan prata med både gående, cyklister och bilister direkt när något inte är okej. Jag är inte ute efter böter, bara att en mer insiktsfull atmosfär ska växa fram hos oss trafikanter. Trafikinformation i media är nog bra, men ingen tycker att det gäller dem annat än just när man befinner sig i en situation och någon ser att man hamnat där.

/Rolf Broberg

Posted by Joakim Haglund 07 Jun, 2011 22:07

Hej Rolf. Tack för din kommentar.

Jag håller i stort med dig. Trafiken är ett komplext system med många parametrar man måste prioritera mellan. Den måste också relatera till stadsplaneringen och det kan ibland uppstå konflikter mellan värden som de olika perspektiven framhåller. Ett tydligt exempel är barriäreffekt kontra kapacitet när man planerar trafikleder i stadsmiljö.

Jag vill på inget sätt skuldbelägga någon trafikantgrupp. Det är lätt att ironisera kring iakttagelsen att andra så ofta överraskas av cyklister på cykelbanan, men mer intressant att söka svaret till detta fenomen. Jag tror att en del av problemet ligger hos trafikanterna. Det saknas kanske kunskap om regler, förståelse för systemet och andras perspektiv, och respekt för cyklistens krav på bra framkomlighet. Men det är inte hela svaret. Det är, som du också är inne på, något med trafikmiljöns fysiska utformning som får människor att inte registrera cykelbanor och cyklister.

Det är egentligen olyckligt polemiserande att prata om cyklister kontra fotgängare eller bilister, eftersom det handlar om samma personer i olika situationer. Bakom ratten och styret beter jag mig på ett likartat sätt, och som fotgängare på ett annat, mindre närvarande sätt. Lite som ett oansvarigt barn faktiskt. Det åligger alla användare av ett system att följa uppsatta regler, men det åligger systemdesignern att göra det lätt för användaren att följa reglerna.

Fotgängare är helt enkelt svåra att styra i trafiken, och därför är det olyckligt att cyklister och fotgängare så ofta sammanblandas i planeringen. Hellre cyklar jag med bilarna där hastigheten och trafikmängden tillåter. Jag tror att problemet mycket bottnar i att bilden av cyklisten, som hänger kvar från 60-talets trafikparadigm, är en hemmafru på väg till skolan med barnen. Den stämmer inte med dagens otåliga cykelpendlare.

På samma sätt kan man fråga sig varför cyklister ofta beter sig otåligt i trafiken. En anledning är nog att man KAN komma fortare fram genom att forcera och bryta mot reglerna. En annan att man kanske är trött på att känna sig nedprioriterad i trafiken och därför tar sig friheter även i situationer där man borde visa större försiktighet.

En del som tyvärr klipptes bort ur min insändare var ett förslag att informera för att påminna folk om trafikregler och öka förståelsen för andra trafikanters perspektiv. Jag tror att tydlighet och intuitiv design är mycket viktigt i utformningen av trafikmiljön, och kan förbättras. Att ytterligare separera trafikslag är på gott och ont, eftersom det samtidigt leder till ökat antal konfliktpunkter och höjd komplexitet. Kanske kan man där trafiken tillåter istället fläta samman cykelnätet med biltrafiken så att alla redan ligger ligger i rätt "fil" innan korsningen. Då kan man undvika problemet med svängande bilar och korsande cyklister. I europa har jag sett många lösningar med cykelfiler i gatorna och shared-space-lösningar i korsningarna.

Utan att själv ha sysslat med trafikplanering, så förefaller det som att de teorier som används ofta lutar sig mot forskning med empiriska data, som olycksstatistik och trafikräkning. Det skulle vara intressant med en mer psykolgisk ingång i ämnet, t.ex. med djupintervjuer, eller genom brukardialog som du föreslår.

- Joakim

Posted by Rolf Broberg 07 Jun, 2011 20:21

Tack Joakim för en bra insändare i GP!. Jag cyklar själv dagligen i Göteborg i ur och skur och funderar mycket på hur trafiken fungerar eller inte fungerar.

Jag tror att de allra flesta tycker att det är andra trafikantgrupper än deras egen som mest bryter mot trafikreglerna. Inom vetenskapen talar man om konfirmeringsbias: Varje gång man ser något som bekräftar ens egen åsikt tänker man "se där, nu gjorde dom så igen, vad var det jag sa". Men varje gång man ser något som motsäger ens åsikt, lägger man inte märke till det, eller så tänker man att det var ett undantag som man inte behöver fästa sig vid.

Vi tenderar att värdera regelbrott olika beroende på trafikantgrupp. En fotgängare kan ondgöra sig över en cyklist som cyklar mot rött men sedan själv gå mot röd gubbe utan att reflektera. Där hjälper myndigheterna till genom att visserligen förbjuda gång mot röd gubbe, men inte ha någon straffsats för det. På något underligt sätt betraktas vi alla som ansvarslösa barn när vi är ute och går, men inte när vi cyklar.

Hur trafiken fungerar beror mycket på psykologiska faktorer och hur väl de som utformar trafikmiljön förstår denna psykologi. Vårt medvetande är begränsat och kan bara ägna sig åt en sak i taget. Går vi och snackar med vänner, har vi ingen fokus på trafiksituationen. Vi noterar omedvetet bilarnas motorljud, men cyklar och cykelbanor finns inte på vår karta förrän något tvingar medvetandet att märka det.

Jag tittar ofta på hur fotgängare gör när det finns en parkerad bil eller annat hinder i gångbanan som tvingar ut dem i cykelbanan. Är de medvetna om att de går in i cykeltrafiken? Ser de sig om? Nästan aldrig! Jag tror att bilister är betydligt bättre på att se sig om innan de byter fil. En plingande cyklist kan få en fotgängare att tillfälligt hålla åt sidan, men hon kan sedan gå ut i mitten av cykelbanan utan att ana att det kommer en cyklist till. Jag själv kom som nummer tre en gång, men inte ens två plingande cyklister fick fotgängaren att tänka att det kan komma en till. Och då fanns det ändå en ledig gångbana intill. Jag undrar varför cykelbanan var så lockande.

Är vi bättre när vi cyklar? Själv anstränger jag mig mycket att se mig om före sidoförflyttningar, men om något upptar min uppmärksamhet, t.ex. en oberäknelig trafikant, förlorar jag tyvärr fullständigt behovet att se mig om före min manöver. Min slutsats är att alla trafikanter kan fela, och att alla därför måste anstränga sig för att det ska fungera. Kräv aldrig av andra att se sig för om du själv inte gör det!

Att separera trafikslag längs lämpliga stråk är en stor hjälp så länge det fungerar. Tyvärr är separationsmedlen ibland inte ett dugg intuitiva. Jag har flera exempel där utformningen på ett raffinerat sätt dribblar bort trafikanterna, och där den ger olika budskap till olika trafikantgrupper, ungefär som att leda ut en gångbana på motorvägen. Om jag själv hade varit utformare, skulle jag önska mig något seriöst forum för återkoppling från dem som jag gjort min utformning för. Det finns de som gärna vill dela med sig av sina erfarenheter!