Haglund arkitektur Blogg

Haglund arkitektur Blogg

Samtidigt på arkitektkontoret...

Högt och lågt. Inspiration, tankar och vad som händer i aktuella projekt just nu.

Bilen i staden

ArkitekturPosted by Joakim Haglund 12 Apr, 2012 08:35

Vad är egentligen en stad? Det är en bebyggelsemassa med i huvudsak privata och komersiella funktioner sammanbundna av en kontinuerlig följd av offentliga rum – gatorna. Ibland vidgar sig gatorna till torg och platser, ibland omfamnar de bevuxna mellanrum som vi kallar parker. Verksamheter öppnar sig mot gatan och blir en del av den. Gatan är det ensklit viktigaste elementet i stadsutformningen. Gatan är rummet som stadens liv levs i. Byggnadernas fasader är gatans tapeter. Gatan är ett rum för rörelse och trafik, men även ett rum för vistelse och möten, handel och uteserveringar, och något som vi släpper in i våra privata rum när vi öppnar fönstret eller balkongdörren. I över femtio år har gatans betydelse för staden omsorgsfullt kartlagts och beskrivits av personer som Jane Jacobs, Jan Gehl och en osinlig rad andra arkitekter, forskare och författare. Gatan är verkligen stadens essens.

Ändå kan man inte promenera speciellt många kvarter i någon av våra större städer innan man stoppas av barriärer i form av högtrafikerade stadsvägar och centrala motorvägar. Staden har blivit uppstyckad i små öar i ett hav av trafik. Vi lever idag i konsekvenserna av det allt jämt rådande modernistiska trafikplaneringsparadigmet, som förspråkar trafikslagsseparering och en trädstruktur av högkapacitiva väldirigerade trafikflöden med planskilda korsningar. Dessa idéer hänger tätt ihop med det modernistiska stadsplaneringsidealen, som förspråkade funktionsseparerade stadsdelar, glesa strukturer, villamattor och satellitförorter. Bland arkitekter som sysslar med stadsplanering är det idag knappt någon som forfarande omhuldar de ideal som gav oss miljonprogrammen. Istället är blandstad ordet på allas läppar, även om få verkar inse hur ofantligt långt ifrån verklig blandstad som vi faktiskt befinner oss. Ändå verkar det på trafikplaneringskontoren fortfarande rulla på som om det var 1962. Storskaliga motorvägsbroar dras fram mitt i våra städer till miljardkostnader. Stadsgator byggs om till stadsvägar (stroads på engelska), vilket är en misslyckad hybrid av gatans komplexitet med många korsningspunkter och motorvägens flerfiliga körfältstänkande. Resultatet blir tunga trafikstråk där det är stressigt tempo och lätt att göra fel. Stadsvägarna är bullriga och farliga. De är otrevliga att vistas och bedriva verksamheter längs, och cyklister och fotgängare trängs undan och får svårt att röra sig både längs med och tvärs trafiken. Detta dränerar staden på attraktiva platser och sammanhängande strukturer som annars genererar ekonomisk livskraft och dynamik.

Det är dags att börja ta tillbaka staden från bilismen och den döda hand den har lagt över stadsutvecklingen. Jag har tidigare i debatter ofta propagerat för cyklisternas villkor i trafiken, och sådana diskussioner mynnar ofta ut i hur cykelbanor skall utformas. Men även cykelbanan är en del av det modernistiska separerade trafikplaneringsparadigmet. Det behövs inga cykelbanor på en normal enfilig stadsgata med långsamtgående trafik, trottoar och gatuparkering. Det är stadsvägarna och stadsmotorvägarna som måste försvinna. Men tro för allt i världen inte att jag är fientlig till bilister eller vill ha bilfria städer. Jag anser tvärtom att alla destinationer i staden ska vara nåbara med bil vid alla tider, och att alla gator skall vara öppna för genomfart. Jag anser även att alla som bor i staden ska kunna ha bil om de vill och ha den parkerad utanför hemmet, gärna i långa perioder och utan att behöva flytta den. Jag tycker bara inte att åkeriers och bilisters rop på bättre framkomlighet, för att kunna spara några minuters restid, ska få väga tyngre än stadens alla andra funktioner och kvaliteter. Det behöver inte vara så lätt och smidigt att arbetspendla med bil in till stan, att ta bilen på ett kort ärende eller att svänga iväg med ungarna till fotbollsträningen om man bor i stan. Bilen ska användas till sådant den är bra på, och det är främst transporter och resor till destinationer utanför kollektivtrafikens täckningsområde. Då gör det inget om man får köra lite längre tid på långsamma stadsgator.

Vad ska vi då göra? Steg ett är att bygga om alla flerfiliga stadsvägar till enfiliga gator. Ytan som bilr över kan användas till separerade bussfiler, ordentliga cykelkörfält, grönska, parkeringar och mindre byggnader. De nu bullriga och svårforcerade vägarna kan bli lugna och trevliga gator där det är lätt att gå och cykla och där verksamheter kan blomstra. Ofta finns det buffertzoner på sidorna som kan bebyggas med nya gathus. Visst, kapaciteten för bilar skulle minska, men samtidigt skulle den öka för kollektivtrafik och cyklar. Dessutom är trafiken ett självreglerande system. Modernismens trafiklösningar bygger på idén om att en trafikstockning eller störande trafiksituation kan byggas bort genom att öka kapaciteten. Ökad kapacitet leder dock till att fler väljer bilen, vilket i sin tur leder till ändrade beteendemönster. Vi bosätter oss längre från jobbet, vi tar bilen för korta ärenden, vi börjar handla i köpcentrum, marknaden anpassar sig och snart så är vi fast i ett bilberoende samtidigt som vi återigen köar på den där utbyggda trafikleden som vi trodde skulle lösa problemet. Det här har historien upprepade gånger utvisat. Som symptom på detta fenomen kan nämnas att det i Sverige idag är näst intill omöjligt för en arbetande människa att återvinna en glödlampa utan att köra bil. Eller att handla på IKEA. Trafiksystemen har gjort oss beroende av bilen. Men mekanismen fungerar som tur är även åt andra hållet. Stryp bilkapaciteten och männskor kanske köar och gnäller i början, men ställer sen bilen börjar skapa nya beteendemönster och nya marknader kan uppstå och blomstra. Det här är beteendeförändringar som vi ändå behöver göra för att ställa om till en hållbar utveckling, så det är lika bra att börja nu.

Steg två är att gräva ner och däcka över eller alla motorvägar och trafikleder som skär igenom staden och bebygga ytan över dem med nya hus och gator. Tänk hur många hektar mark i centrala attraktiva lägen som upptas eller görs otillgängliga av trafik. Tänk hur många människor som skulle kunna få bostad på denna mark. Exploateringsmöjligheten borde vara en substansiell finansieringskälla för denna omvandlingsprocess. Staden skulle kunna sys ihop med täta gatunät över de forna motorvägarna. Genomfartslederna och ringlederna skulle kunna fungera precis som tunnelbanan och obemärkt ta dig till en nod i närheten av din destination, varifrån resan forsätter via ett flexibelt nät av gator. Kapaciteten i ett tätt nätverk skall inte underskattas. Istället för att dirigera och samla trafiken i hierarkiskt ordnade stråk och hindra genomfart på andra gator, så bör vi eftersträva en gatustruktur med likvärdiga gator och minimalt reglerade korsningar, där en stockning på en gata bara leder till att trafiken letar sig fram på sidogatorna. Att det redan går snabbare att cykla än att köra bil i staden borde bevisa att låg och jämn hastighet är snabbare än hög och ryckig.

Joakim Haglund, Arkitekt SAR/MSA

  • Comments(3)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Johanna Sørensen 29 Apr, 2012 00:17

Nu är jag för trött för att läsa hela texten, men en tanke om skisserna: Bör inte cyklarna komma bort från bilarna och i stället skyddas av de parkerade bilarna? Du vill ha folk till att cykla ute i trafiken - varför inte modernare, säkrare tankegångar än som så?

Posted by Alexander Åkerman 15 Apr, 2012 10:14

Håller med om det mesta. Varför fixeringen av att cyklar måste ha separata banor? Är själv cyklist och tycker att separata cykelbanor ofta gör saker krångligare än vad det är... Jag tror att dagensstadsbyggnad lider av en "allt åt alla"-ideologi. Bilisterna ska ha snabba vägar, cyklisterna separata cykelbanor och gående ska ha lugna mysiga gator, parker och naturområden. Alla vill dessutom ha korta avstånd och god kollektivtrafik! Det är en kalkyl som inte går ihop! Man måste våga prioritera! Sen tror jag att den framtidsstad du ritar varken blir effektiv, billig eller särskillt fri från bilar. Gör om till långsammare stadsgator istället!

Posted by Erik Sandblom 12 Apr, 2012 11:53

Jag har också svårt för fixeringen vid cykelbanor. Det är som att cyklister behöver cykelbanor på samma sätt som spårvagnar behöver spår. Cyklister är tvärtom flexibla och behöver knappt någon infrastruktur. Klart man inte vill bli överkörd av en bilist, men det är en annan sak än vilken typ av bana eller infrastruktur som cyklister behöver.

Att gräva ner motorvägar löser inte hela problemet med biltrafik eftersom bilisterna kommer upp någonstans. Och då är man tillbaka på ruta ett. Jag föredrar att göra om motorvägarna till stadsgator som man gjorde med Embarcadero Freeway i San Francisco. http://streetswiki.wikispaces.com/Embarcadero+Freeway+Removal